En kväll på station

Tänkte bara berätta om en trevlig händelsekedja som ägde rum i torsdagskväll.

Jag hade slutat jobba då strax efter nio på mitt fina deltidsjobb på SpärrService. Så jag och min min kollega Nicole vandrade till station där hon skulle ta upptåget mot Upplands Väsby och jag skulle ta bussen mot Björklinge. Nicolole kommer iväg fin fint med sitt tåg och jag vandrar då bort mot busshålplatsen. Plötsligt känner jag mig väldigt kissnödig och tänker att det är tur att bussen då kommer strax så jag snart är hemma hos lollopollo. Så jag ställer mig vid hållplatsen med andra frusna blivande medresenärer. Bussen skulle gå tio över, ingen buss kom, jag kollar på monitorn där avgångarna står och min buss har då försvunnit från den. Nu börjar jag dessutom känna en otroligt stark hunger... och kissnödigheten sitter i och blir bara värre. Så jag går till stationshuset för där finns toaletter och en pressbyrå. Dock har jag inga fem kronor som behövs för toaletten och kissnödigheten var vid detta stadiet omöjlig att ignorera. Så då täntke jag eftersom jag trots allt är man och hela världen fungerar som min pissoar ställa mig mot någon vägg. Problemet var att ingen vägg där ingen gick förbi i närheten var svår att finna. Så jag tultade iväg i kyla och snö och hittade (vad jag tyckte var) lite skymt område där jag skulle kunna uträtta mina behov. Så gylfen ner och lättnaden skölde över mig, plötsligt hör jag bakom mig fotsteg. En hel drös av tjejjer i kanske 15-års åldern kom gåendes och där stod jag mitt i kissflödet...... det blev helt klart en pinsam tystnad följd av skratt från deras sida och röda kinder från min. Efter denna lilla incident var det då dags att göra något åt hungern, klockan började trots närma sig avgång för nästa buss så jag kilade in på pressbyrån och köpte mig en macka, en cola och en marabousom gick på hela 80 kronor tillsammans. Så jag tultade iväg flera kronor fattigare mot hållplatsen igen. Där förväntar jag mig hitta min förra medresenärer som borde stå och huttra fortfarande i väntan på denna buss men icke. Alltså måste bussen innan bara varit lite försenad men sen ha gått...... Men jag bet ihop, tänkte inte låta humöret sjunka och klev på nästa buss när den kom. På bussen åt jag ganska snabbt upp mackan och nu ska jag då öpnna colan. Korken tappar jag dock och den glider fram till fötterna på personen framför mig så att hämta den kändes dumt. Så där satt jag oförmögen att släppa colan, så då drack jag den självklart extra snabbt för att jag inte orkade sitta och hålla den hela resan. Resultatet blev vad jag kallar "kallmage", man blir då alldeles kall i magen först o sen sprider det sig till hela kroppen och det slutar med att man sitter och huttrar och skakar. Och jag va ju självklart tvungen att dricka upp colan.... jag hade betalat 20 kronor för den där jäkla flaskan så drickas upp skulle den!